Släktens äldsta

Västra Stenby kyrka idag Foto: Wikipedia Västra Stenby kyrka idag Foto: Wikipedia

Efter ny forskning måste släktens äldsta historia revideras. Med största sannolikhet härstammar släkten från Peder Olofsson, inspektor över Östergötlands salpetersjuderier, som fick Norrstens rusthåll, Sten (nu Västra Stenby), Östergötland, på livstid, Han dog 1649. Han var gift med Margareta Johansdotter som dog 1672. Deras gravhäll finns bevarad i Västra Stenby kyrka.

 

Peder och Margareta fick enligt gravhällen flera barn, endast två är kända: Johan, som skrivit ett brev till fadern om sina äventyrliga strapatser under 30-åriga kriget; Nils Persson (Stenhammar) Född 1623 död  1675-04-28  Inspektor över Östergötlands och Smålands salpetersjuderier. Han övertog  ämbete och gård efter fadern vid hans dödsfall. Nils gifte sig med Ingeborg Persdotter från kyrkbyn i Vinnerstad. Hennes far tycks ha varit rusthållaren Per Andersson. I samband med hans död flyttade familjen till Vinnerstad. Nils och Ingeborg fick nio barn, bl.a:

  • Catharina Stenhammar Född 1655-08-17 Död 1720-03-20 Kvarntorp, Kvillinge, Östergötland. Hon var gift med svenske kyrkoherden i Riga, Andreas Nothman. De fick sonen Georg Nothman, regementspastor. Enligt en myt som aldrig kunnatt bekräftats skulle han ha grävt ner Västmanlands regementes kalk under slaget vid Poltava och efter en lång tid i sibirisk fångenskap återvänt och grävt upp kalken och tagit med sig den hem.. Däremot nämner han själv en kalk och  patén (lock till kalken)  som han fått av Karl XII 1703 och som modern efter sin flykt från Riga hade skänkt kyrkan i Kvillinge. Denna finns upptagen i  Kvillinge kyrkas inventarielista. Se längst ner på denna sida! (Dessa uppgifter har vi fått av Bengt Nilsson april 2016)  Mor och son bodde sedan tillsammans i Kvillinge.
  • Britha Stenhammar Född 1658-01-16 Vinnerstads socken, Östergötland. Gift med officeren Elof Hedman. De övertog fädernegården i Norrstens by.
  • Nils Stenhammar Född 1667-10-05 Död 1713.04-10 Svanshals, Östergötland. Släktens förste präst, kyrkoherde i Svanhals och Kumla. Läs vidare under fliken Ättlingar till Nils Stenhammar.
  • Olof Stenhammar  Född 1671-12-24 Vinnerstads socken, Östergötland . Död 1729 Vinnerstads socken, Östergötland .Han övertog föräldrarnas rusthåll. Han är stamfar för den nu fortlevande grenen av släkten. Gift med Maria Jönsdotter från Lårsta i Kälvsten (nu Västra Stenby). Död 1748. Deras ende son var Nils Stenhammar född 1697. kontraktsprost och kyrkoherde i Ekebyborna och Ask, . Han blev kontraktsprost och 1747 biskop i Linköpings stift. Han kallades " Linköpings stifts osynlige biskop". Han var även rektor i Vadstena. Se vidare på sidan Släktens stamfader och hans krets
?

Det första inventariet:

 I samband med släktmötet i Ekebyborna gamla prästgård den 9/9-2017 besöktes Ekebyborna kyrka. Då berättade Emil Stenhammar att socknens mest berömda invånare är den heliga Birgitta. Det finns en legend om att kyrkan skall vara byggd där hon en dag kastade sitt ridspö. Det är inte mer än just en legend. Kyrkan är nämligen byggd minst hundra år före Birgitta bodde på Ulvåsa.

Emil berättade vidare att i sakristian ligger vår förfader Nils Stenhammar och hans hustru, vår anmoder Anna Elisabeth (född Svedera) begravda. Dels ligger det en stor stenhäll över själva graven (se bild från släktmötet) som har texten: Gud välsigne hvar en sial som emot oss giör så väl att han låter oss j frid hvila här till sidsta tid. Det finns också en text på latin: Memento mortis et parce mortuis. Betydelsen är något dunkel, men innebörden bör vara ungefär: Kom ihåg döden och uppmuntra de dödliga. Kerstin-Stenhammar-Nordlander har klassificerat det som kökslatin och undrat om det inte kan vara själva prostinnan som knåpat ihop den. På väggen över graven finns ett epitafium med prostens och prostinnans levnadsbeskrivning i korta drag (se bild från släktmötet). Nils Stenhammar var född i Vinnerstad 1697, kyrkoherde i Ekebyborna och Asks församlingars pastorat 1731, kontraktsprost i Aska 1746, död 1768. Anna Elisabeth Svedera var född 1699 d. 1782. Att våra förfäders ben ännu vila under kyrkohällen har förre kyrkvärden Lars Olai berättat. Han har själv konstaterat det i samband med en reparation i sakristian.
 

Vi besökte också Västra Stenby kyrka.

Här berättade Emil att församlingen bildades 1812, då de forna församlingarna Sten och Kälvsten slogs ihop. Stens romanska 1100-talskyrka revs helt sonika, så också Kälvstens, med undantag för tornet. Västra Stenby kyrka är byggd i anslutning till detta torn. Gissningsvis är man idag inte lika entusiastisk över detta företag som biskop Lindblom var för 200 år sedan... Det gamla Sten är vår släkts urhem. Efterleden -hammar hör troligen ihop med den ryttarhammare som var en omhuldad symbol för ryttare vid denna tid. Flera släkter med ryttare/kavallerister som förfäder har tagit namn i analogi till vårt släktnamn, t.ex. Stålhammar, Gyllenhammar, Hjulhammar. Vår förfader Peder Olofsson bör ha begravts i Stens gamla kyrka, där det idag bara finns en upphöjning i marken. Troligen flyttades gravhällen till Västra Stenby i samband med bygget. Den är i alla fall mycket välbevarad. I mitten finns en krans som omger en sköld med just en ryttarhammare och två namnchiffer: P O S H och M I D. Det är förstås Peder Olofsson och Margareta Johansdotter. Men P O S H är gåtfullt. Peder Olofs Son borde bli P O S. Varifrån kommer H? Hamra har någon föreslagit. Det finns ju en gamla tradition att vår släkt leder sitt ursprung till denna by i Stens socken. Men det finns det inget belägg för i källmaterialet och borde det inte ha nämnts i texten på stenen? Ett annat förslag är att förkortningen står för Peder Olofsson Sten Hammar. Det skulle innebära det äldsta belägget för vårt släktnamn. Peder avled redan 1649. Problemet är att Peder Olofsson borde förkortas P O S, det innebär att det skulle saknas ett S i namnchiffret. Det bör också tilläggas att stenen kan vara tillkommen långt senare än 1649, kanske så sent som på 1670-talet eller ännu senare, då namnet börjat brukas av barn eller barnbarn. Peders son Nils kallas Stenhammar på sin gravhäll i Vinnerstads kyrka, men aldrig i kyrkböcker eller jordeböcker. Ett ytterligare tecken på att allt inte kanske blev helt rätt när stenen ristades är hustru Margareta Johansdotters dödsdatum, 24 januari 1672 enligt gravhällen. Går vi till Stens bevarade död- och begravningsbok för detta år hittar vi dock ingen Margareta Johansdotter, men den 23/1 1673 står det antecknat: afsomnade h. (ustru) Maret Johansdotter Norrsteen.